• Älg

    Skogens konung och en symbol för det svenska skogslandskapet. Bastant och ståtligt hjortdjur som kan nå en mankhöjd av 2 meter och en vikt på 500 kg.

    Äter mängder av olika växter naturligtvis beroende på årstid och tillgång. Under sommaren gärna vattenväxter och kvistar från lövträd.

    Älgen har förhållandevis dålig syn vilket den kompenserar med oerhört väl utvecklat lukt- och hörselsinne. Därför kan du med bil komma ganska nära en älg men om du öppnar dörren och kliver ut så att älgen får upp din lukt flyr den direkt.

    Älgen är allmän i hela området. Den är dock mer knuten till skogen än sina hjortsläktingar och visar sig mer sällan i öppen terräng. De norra och östra delarna av vårt område innehåller mycket djup skog och där har man också bäst chans att få se älg.

  • Dovhjort

    Gråbrun vinterdräkt och mer rödbrun täckning på sommaren. Mindre än Kronhjorten men större än rådjuret. Bocken väger i vuxen ålder ca 100 kg. Hinden 60-80 kg.

    Brunsttid i oktober-november. Hinden får normalt sett endast en kalv som föds i juni-juli.

    Dovhjorten uppträder i flockar av olika storlek och kan i skymning och gryning ses på i stort sett alla öppna kulturmarker. Vill dock ha nära till ett skogsparti som gömsle. Flockarna är ganska stationära på sina betes- och brunstmarker.

    I området finns gott om mindre flockar runt Igelfors och på gärden, ängs- och åkermark söder om byn kan man se dessa från länsvägen. I de norra delarna, främst kring Regnaholm, Basnäs och Malma finns mycket stora flockar om 70-100 djur.

  • Kronhjort

    Efter älgen vårt största hjortdjur där handjuren kan nå en mankhöjd av 150 cm och en vikt på 250 kg.
    På sommaren rödbrun päls som under vintern skiftar mest mot grått. Vuxna handjur har dessutom en kraftig hornkrona och en yvig krage. Skiljer sig ytterligare från dovhjorten genom längre hals och nosparti.

    Kronhjorten äter förutom sin traditionella föda av skott och bark även av åkrarnas grödor och kan därför i större flockar ställa till med stor skada för både jord- och skogsbruk. Uppträder oftast i grupper som består av hindar och kalvar medans handjuren oftast siktas ensamma eller i par.

    Kronhjorten är till skillnad från dovhjorten mer utpräglat nattaktiv och dessutom inte förekommande i lika stora flockar som dovhjorten. Den är därför svårare att få syn på men det är absolut ingen ovanlighet att sikta kronhjort på öppna fält i skymning och gryning. Dagtid väljer djuren oftast en lega i lövskog eller ung barrskog. Daglegor på öppet fält förekommer också på sensommaren när grödorna är högväxta.

    Kronhjortsobservationer har gjorts i större delen av området men är vanligast i de södra och östra delarna.

  • Rådjur

    Litet gracilt hjortdjur. Ett vuxet rådjur väger inte mer än ca 30 kg vilket endast är hälften av dovhjortens vikt.

    Uppträder oftast ensamma eller i mindre grupper om två-tre djur. Dock mindre skygg än sina släktingar och rådjuret besöker gärna villaträdgårdarnas grönska i jakt på föda och har därför ansetts att vara lite av en skadegörare.

    Ett skrämt rådjur varnar med ett karakteristiskt skall innan den flyr med höga språng där den vita bakdelen lyser.

    Rådjuret anses vara vårt vanligaste hjortdjur men i vårt område är det lättare att se dovhjort även om rådjuret är mer spritt över området och det kan därmed skymtas i stort sett var som helst i skymning och gryning, T.o.m inne bland bebyggelsen

  • Vildsvin

     

    Den mytomspunna skogsgrisen är ett av skogens allra skyggaste djur och den skådas sällan i dagsljus. Spåren är desto tydligare för den som vandrar i skogen där avriven bark på trädstammar och uppbökade skogsområden vittnar om djurens närvaro.

    Vildsvinet är ett bastant djur där galten kan väga upp emot 200 kg. Suggan blir inte lika stor utan stannar oftast på dryga 100 kg.
    Vildsvinet är mörkgrått och nästan svart. På sommaren blir pälsen något ljusare. Kultingarna är ljusare och har en randig täckning de första månaderna. Brunsttiden är lång och de flesta ungarna föds från februari till maj. Många tror därför att vildsvinen får flera kullar per år vilket dock är mycket ovanligt.
    Vildsvinet är allätare men 80% av födan består av rötter och växter. En del insekter, smådjur och t. o. m. as förekommer dock.

    Förekommer i hela området men är som mest rörlig under dygnets mörka timmar. Vanligast i mindre flockar men förekommer även solitärt. Ett område öster om Igelfors håller en stark stam.

    (Den övre bilden är tagen utan stativ under mörka förhållanden. Kommer att ersättas så snart nya foton finns tillgängliga)

Foto: Bengt Nordström